Stålår

Med runda glasögon utan glas, axellångt hår, läderhjälm och morsans sjuksköterskekappa sökte Gunnar Lindstedt sin framtid i Karlskoga. Småstadens instängdhet och missionskyrkans kvällsandakter ledde till de första upproren, och äventyret med den internationella vänstervågen blev räddningen. Som snart förmörkades av den dogmatiska marxism-leninismen och ett tröstlöst kämpande för att finna sympatisörer. Gunnar Lindstedt tog jobb i Bofors vapensmedja för att värva arbetare för revolutionen.

Stålår skildrar en svunnen epok, idealismen på 1970-talet ter sig idag avlägsen. Trots fanatismen fanns kanske även något bra med den korta tid av uppror som rörelsen innebar. Och den våldsdyrkan som fanns på vänsterkanten, fanns också bland direktörerna på Bofors. Utan skrupler smugglades vapen till krigförande länder.

Medan vänsterrörelserna försökte hitta en ny samhällsmodell, men misslyckades kapitalt, gick den regerande socialdemokratin i stå. Med dubbelmoral och ohöljd cynism understöddes Bofors vapenaffärer. Stålår fångar den dubbelmoral och det hyckleri som präglade såväl revolutionärerna på vänsterkanten som den ledande politiska eliten.