Som katternas sätt att minnas

Om jag har fått fram att jag var ledsen och rädd, sårad för att man såg mitt ansikte vänt mot en bar när man om man tittade och inte bara förutsatte att man borde ha sett det vänt åt andra hållet, så vet man att jag nu var blind för nästan allt och att det måste ha krävts en mycket stark känslochock för att jag nu skulle se vad som plötsligt kom emot mig, det vill säga en katt.Stor som jag alltså stor som en människa men större än jag."Moss" sa katten bara.Till skillnad från mig hade katten inte rymt. Den skulle på resa. Det var en mycket älskad katt, i barnträdgården där den normalt tillbringade sitt liv hade alla puffat på den för att den skulle göra det den just nu helst ville men samtidigt var för lat för.En medelålders författare springer ifrån sin förläggare på ett flygfält och springer på en katt. Hon blir först rädd men några sekunder senare är det som om de alltid har känt varandra. Katten tar henne till en kontinent full av olika slags labyrinter som den har läst om. Rutten följer det katten minns av allt den har läst under sitt liv och kvinnan har plötsligt mycket roligare än hon hade på den tiden hon själv skrev.