Sista avrättningen i Sverige

Det är den 28 februari 1910. Vintern har kvar sitt grepp om Stockholm. Himlen är blygrå och en kall vind sveper utmed Myntgatan i Staden Mellan Broarna där detektiva polisen har sina lokaler och där Stockholms Rådhusrätt är närmaste granne till Riddarhuset. Klockan är tio på förmiddagen och en brokig skara är samlad utanför rättens lokaler. De skulle alla vilja komma in i byggnaden och femte avdelningens lokaler för att se och lyssna på en rättegång. Mannen de alla samlats för att få en skymt av ska rannsakas för ett brutalt mord på en kvinna, och rättegången som följer resulterar i den sista avrättningen i Sveriges historia.


Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk. Berättelserna och samlingarna är uttryck för den samtid som de skrevs i, och kan i enstaka fall ha föråldrat eller kontroversiellt innehåll. Eventuellt stötande material är inte uttryck för förlagets hållning.

I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.