Ibland är det alltid samma sak

På psyk är duschen slanglös, Prinsessan uppvarvad, X och Hawaii delar på en Bounty medan Robban nästan blir upphetsad av Max Blechers intensiva varseblivning av intigheten. En patient vill sälja Italien. Vårdaren Bosse Bicep flexar sina ögonstenar. Nicka med bara! Säg inte vad du egentligen tänker på (ketamin, elbehandling, Utvägen).

Välkommen till psyket, ett reservat som det talas tyst om i Sverige. Platsen där galenskap, motsträvighet, arbetsskygghet – ja, mänsklighet – fortsatt finner livsrum i ett samhälle som annars premierar arbetsvilja, högt tempo och social foglighet. På psyk är alla Människor, kanske mer än någonstans annars. Här står normaliteten på paus.

Robert Myhrelds marginalanteckningar från en allmänpsykiatrisk klinik, någonstans i Sverige, kan beskrivas som en Gökboet för vår tid. Författaren ledsagar oss vänligt in i psykets vindlande korridorer och patienternas trassliga, trasiga tankegångar. Myhreld öppnar upp både sig själv och institutionslivet, ger oss en känsla av hur det är ”därinne”, på psyket och i det egna molande medvetandet.

Vi får ta del av en mörk men kärleksfull inblick i det som drabbar ungefär var tredje person någon gång i livet: hur det känns att må så psykiskt illa att man behöver akut hjälp. Och hjälp finns att få. Ibland är det alltid samma sak vittnar om just det.

Med förtvivlans munterhet som trivsamt sällskap rör sig författaren mot ett existentiellt avgrundsmörker. På vägen möter vi anekdotiska krumsprång genom de andra intagnas röster. - Jonas Örtemark

Tyvärr känner jag igen mig i det mesta och tack GODE GUD finns något trösterikt i detta — akuta vittnesmål, erfaret, på något plan omtänksamt och moderligt framställda vittnesmål. Vilket vi sjuka människor behöver. - Leif Holmstrand