Göra pappa med barn : den svenska pappapolitiken 1960-95

Den svenska pappaledigheten har ända sedan den trädde i kraft 1974 varit omdebatterad. Trots att möjligheten till pappaledighet har funnits under snart 30 år utnyttjas fortfarande nästan 90% av ersättningstiden av kvinnorna.

Detta faktum reser frågor om politikens utformning, men också om det manliga medborgarskapets specifika villkor.

Hur hanteras jämställdhetspolitiska frågor när det är män och inte kvinnor som står i fokus?

I boken Göra pappa med barn får vi följa hur tanken om ett jämställt föräldraskap föddes i det tidiga 1960-talets jämställdhetsdebatt. Den politiska ambitionen att via föräldraförsäkringen åstadkomma ett större manligt engagemang i familjen relateras till åtgärder inom arbetsmarknads- och barnomsorgspolitiken.

Var tanken om ett aktivt faderskap möjlig att förena med de idéer som kännetecknade dessa politiska områden?

Kampen kring olika politiska styrmedel har präglat pappaledighetens snart 30-åriga historia.

Vad säger dessa kontroverser om det manliga medborgarskapets politiska villkor? Hur långt har ambitionen att göra jämställda fäder av de svenska männen kunnat drivas utan att hamna i konflikt med andra samhällsintressen?