Den västerländska kanon

"Det verkliga bruk vi har av Shakespeare eller av Cervantes, av Homeros eller Dante, av Chaucer eller Rabelais, det är att de bistår vårt inre jag i dess växande. Att fördjupa sig i kanon gör en inte till en bättre eller sämre människa, en dugligare eller odugligare medborgare. Det enda Västerlandets kanon kan bidra med, det är en djupare insikt om hur vi bäst använder vår egen ensamhet, den ensamhet vars slutgiltiga gestalt är vår uppgörelse med vår dödlighet."
I Den västerländska kanon argumenterar Harold Bloom, legendarisk kritiker och professor i litteraturvetenskap vid Yale, för att litteratur ska bedömas ur ett estetiskt perspektiv, inte ett ideologiskt eller politiskt. Boken, som utkom första gången 1994, är skriven ur en frustration med en växande kritik mot kanon av politiska skäl, en rörelse som enligt Bloom riskerar att tillintetgöra själva begreppet och förstöra ett mångtusenårigt arv. Harold Bloom visar i Den västerländska kanon och i hela sitt författarskap vilken inkännande läsare han är, helt fokuserad på textens kvaliteter och vad litteraturen kan göra för den enskilda människan. 
Denna nyutgåva har ett nyskrivet förord av Carl-Johan Malmberg.