Älskling, ska vi underhålla oss?

Det är lättare att vara djup när jag är smårolig. En jargong som är accepterad för att jag är man, jag får ju inte visa tårar. Läskigt att en sådan fördom sitter kvar sedan skolan. Egentligen är det ett helvete att försöka förklä en jobbig känsla i något glatt, så jag inte framstår som en känslomänniska som aldrig kan hålla tätt. Samtidigt vill jag att känslan jag bär på ska synas litet i kanten, fast det är också skönt att kunna skratta åt sig själv och inte alltid ta sig på för stort allvar. Det finns naturligt ett genuint behov att vara helt naken i min sanning till mig själv också, men det kräver att jag vågar släppa taget om min falska inlärda ribbstol och klättrar ner bland känslorna i gymnastiksalen och leka hela havet stormar.I boken finns det både dikter från stormar och småroligt från läktaren.