Vid himlens början

Elsiie har förlorat sin nyfödda dotter och i sorgearbetet glider hon allt längre ifrån Henrik, som hon lever med. De blir till sist som främlingar för varandra. En dag blir Elsiie varse en kvinna som sitter i tunnelbaneuppgången och tigger. På något sätt är deras liv förknippade med varandra.

Marina befinner sig i samhällets periferi. Så länge hon kan minnas har hon befunnit sig på flykt. Men det är därifrån minnena kommer ikapp henne: hur hon tvingades ge upp allt för att överleva.

Elsiies och Marinas berättelse sammantvinnas med flera andra levnadsöden. Där finns bland andra den svenske fredssoldaten som inväntar sin inkallelseorder, vars liv kretsar kring uppdragen i Kongo, Kosovo och Afghanistan. Där finns människor som bär sina namn, förövare och offer, förlorare och segrare.

Elisabeth Hjorths roman Vid himlens början utspelas på olika platser i Europa, en kontinent ännu präglad av de etniska rensningarna under Balkankriget och av nya avlägsna eller lokala krigstillstånd. Det är en skyddslös berättelse om hat och ensamhet, om passion och moderskap på gränsen till vanvett. Och ur en ödelagd vision om gemenskap och frihet stiger så en sorgesång över det som gått förlorat.