Rekviem över en bror

I Emma Juslins roman utspelar sig allt under en begravningsgudstjänst. Man hinner minnas mycket under en gudstjänst, både egna minnen och andras. Syskonen Vanja och Vinnie växte upp i ett kargt jordbrukarhem på den nyländska landsbygden. Pappa Erik gjorde sitt bästa - skötsam, flitig och förtvivlad försökte han hålla ihop familjen. Mamma Darja drömde om att bli en stor konstnär, men satt mest och tittade på teve, drack eller sov bort dagarna. I tonåren försökte Vanja hitta svaret på vart fjärran släktingar försvann under Sovjettiden. Vinnie i sin tur försökte hitta fotfäste i tillvaron. Gå du först så kommer jag sen, brukade Vanja säga till Vinnie när de skiljdes åt som barn, omedveten om framtidens slutgiltiga farväl. ­Juslins vackra berättelse handlar ändå mer om livet än om döden. Medan Vanja betraktar den billiga kistan sitter hennes son Frans och skruvar sig i kyrkbänken: Mamma, börjar det snart?