Postkolonial kärleksdikt

I Postkolonial kärleksdikt bär Natalie Diaz vittnesmål från sitt folk och dess landskap. Ett folk fyllt av längtan att motstå sin egen utplåning och ett landskap med uppdämda floder och våldförd natur. I en rörelse mellan Diaz tre olika språk formas berättelser fyllda av begär och åtrå som samtidigt skildrar såväl det närliggande som institutionaliserade våldet. Njutning och sorg som bär kropparna av ursprungsamerikaner, svarta, latinamerikanska kvinnor och älskare.   

Natalie Diaz är född 1978 och växte upp i Fort Mojave Indian Village vid Coloradofloden i Kalifornien. Hon debuterade 2013 med När min bror var aztek och belönades med Pulitzerpriset för Postkolonial kärleksdikt. Diaz tillhör Gila-stammen, är tidigare baskerspela och en engagerad språkaktivist och -lärare för mojavespråkets bevarande. Hon är även verksam som professor vid Arizona University och som lärare vid Yale.