Överflödet

Vad gör en människa när världen aldrig slutar tala? Hon skriver. På färjor, i kyrkor, bland turister och ruiner, mellan barns lekar och mobilskärmar, försöker en röst urskilja det som fortfarande är verkligt. Texterna följer vardagens minsta rörelser – ett bananskal som räcks över ett säte, ett samtal på en restaurang, en morgonpromenad längs ringmuren, en gudstjänst – men under ytan pågår en annan berättelse: kampen mot högmodet, mot fåfängan, mot rastlösheten och mot den märkliga känslan av att själv vara överflödig. Här möts essäns tankeskärpa, dagbokens närvaro och poesins förtätning. Det lågmälda blir existentiellt, det komiska blir allvarligt och semesterns långsamma dagar öppnar ett rum där frågor om tro, kärlek, litteratur och död får ta plats. Detta är texter skrivna i en tid som ständigt vill distrahera människan – och om den stilla motståndshandling som består i att fortsätta se, tänka och skriva.