Döda vinklar

”Jag måste erkänna att jag inte är säker på vad jag minns och vad jag inbillar mig minnas. Vill du veta mer? Ju mer jag berättar, ju oftare jag säger det, desto säkrare blir min berättelse, och desto oklarare dess förhållande till verkligheten.”

Till Rom reser den tyske domaren Martin Rakenau tillsammans med sin svenska hustru. Det är i en tid när resor med tåg hör till ovanligheterna och svenska är ett språk på väg att dö ut. Väl på plats i prinsessan M:s palats dit de inbjudits att bo blir de båda makarna skilda från varandra. På var sitt håll irrar de omkring, han i hallucinatoriska upplevelser, hon i palatsets vindlande korridorer vars väggar döljer tisslande lönngångar. I den uråldriga staden Rom tycks inga linjer gå från A till B, inga vinklar vara räta.