Den ljuva evighetens land

Tidigare opublicerade texter ur ett av 1900-talets mest inflytelserika författarskap

»Kastar nytt ljus över en litterär gigant.« Sunday Times

Harper Lees debutroman Dödssynden [To Kill a Mockingbird, 1960] gjorde henne till en portalgestalt i den amerikanska litteraturen. Det är en skarp och djupt mänsklig skildring av rasism och rättsövergrepp i den amerikanska Södern, som bidrog till att förändra det politiska och kulturella samtalet. Romanen belönades med 1961 års Pulitzerpris.
Mindre uppmärksammade – fram till nu – är de noveller Harper Lee skrev efter att hon lämnat juristutbildningen men innan publiceringen av debutromanen. Det är texter som ger en sällsynt inblick i hur hennes omisskännliga litterära röst tog form.
Den ljuva evighetens land samlar Lees tidiga kortprosa och senare sakprosa i en volym som fördjupar bilden av hennes författarskap. Med nedslag från skolgårdarna i Alabama under Lees uppväxt till lunchrestauranger och biografer i efterkrigstidens Manhattan bjuder boken in till fortsatta samtal om politik, jämlikhet, resande, kärlek, konst – och om vad det innebär att leva ett kreativt liv.
I översättning av Ragnar Strömberg.

HARPER LEE [1926–2016] var en amerikansk författare, mest känd för sin debutroman Dödssynden [To Kill a Mockingbird] som blivit ett av det amerikanska 1900-talets mest lästa och inflytelserika verk. Under sin livstid gav Harper Lee bara ut ett begränsat antal texter, däribland Go Set a Watchman [2015], en tidig version av Dödssynden. Hon levde tillbakadraget men förblev en central referenspunkt i samtal om rättvisa, rasism och moral inom amerikansk litteratur.