Coda

”Coda” utspelas i ett jättelikt gammalt lanthus. Bokens berättare kommer till medvetande och upptäcker att han är ett litet barn som bebor ett av husets otaliga rum. Han utvecklas snabbt och gör bekantskap med sina till synes fullständigt ointresserade föräldrar. Ett absurt familjeliv förs och kulminerar när modern tar sin boning i en stor förgylld fågelbur i salongen. Med återhållsamma stilmedel stegras berättelsen, som med sin egendomliga atmosfär långsamt smyger sig på läsaren. När sonen som vuxen man, ensam och övergiven, öppnar dörrarna till husets översta våning upptäcker han ett rum som uppenbarligen väntar på att hans liv ska få sitt slut därinne. Berättelsen tycks vara en stillsamt dramatisk fabel över det opersonliga, det oönskade, det oöverblickbara i all mänsklig tillvaro. ”Coda” belönades med Gerard Bonniers debutantstipendium 1966.