Brännvin och rosor

”Telefonsamtalet, som jag hade fruktat i arton års tid, kom kvällen den femtonde februari 1982.”   Så börjar Alki, en fyrtioårig författare av grekisk härkomst, sin berättelse om fadern, om hans liv och död. Det är Alkis bror som ringer från Aten för att tala om att fadern är mycket sjuk. När Alki kommer till Aten är fadern redan död.Brännvin och rosor är en starkt gripande, alldeles osentimental berättelse med mycken humor, ibland av det burleska slaget. Man möter detta redan i romanens början i skildringen av Cosimo, Alkis maffioso till svärfar, och i en dråplig scen med en kvinnlig kronofogde. Men ett centrum av allvar i berättelsen blir Alkis läsning av ett märkligt dokument som fadern skrivit om sitt dramatiska liv och om släktens historia i Turkiet och Grekland.Brännvin och rosor visar upp Theodor Kallifatides djupa och klara insikter och mästerliga berättarkonst.