Ariel tjugofyra/sju

Håkan Lindquist skriver med ett engagemang och fantastiskt språk som inte lämnar någon oberörd. Tillsammans med Joanna Hellgrens svartvita vinjetter blir läsupplevelsen något utöver det vanliga och Ariels historia stannar kvar länge. En bok som öppnar upp för diskussioner om flera viktiga frågor.  

Ariel är tio år och bor sedan en tid tillbaka, tillsammans med Joen och Mattis eftersom Ariels mamma har missbruk och inte kan ta hand om hen. I den här finstämda och drabbande berättelsen får vi genom ett barns ögon och återblickar följa ett liv på gatan, utan en fast punkt, med en missbrukande förälder. Genom Ariel får läsaren ta del av en osminkad tillvaro, som utan att vara nattsvart redogör för en många gånger mörk vardag och verklighet, men som också är präglad av samhörighet, kärlek och lojalitet. Ariels nuvarande situation blir en motvikt till det förflutna och trots att hen brottas med minnen och dåligt samvete gentemot sin mamma, är det här också en ljus skildring av en vänskap utöver det vanliga och om att en familj är de som är närvarande, som erbjuder trygghet och som bryr sig.