En underbar berättelse om hur svårt livet kan vara, men hur personerna ändå gör så gott de kan. Kärleken mellan far och dotter genomsyrar berättelsen. Jag kände mig så varm inombords när jag läste boken.

Mig äger ingen är en anteckningsbok om relationen mellan författaren och hennes pappa Leif Andersson. När Åsa var fyra år lämnade hennes mamma hemmet. Hon hade träffat en annan man. Hon lämnade kvar Åsa, för att hon inte hade hjärta att ta ifrån maken Leif det vackraste han hade. Åsa Linderborg berättar att hon har haft en pappa som älskat henne helt och hållet och en mamma som ändå fanns i närheten, några mil bort. Hon hade också en farmor och en farfar som gav henne mat, när pappas lön hade tagit slut. Dessutom hade hon en faster som tog hand om deras tvätt. Åsas pappa var alkoholist. Han tog alltid ut sin lön så fort han hade fått den. När han hade pengar, köpte han skor till sig själv och böcker till Åsa. Han drack mellanöl i veckorna, vin och sprit till helgen. Leif jobbade som härdarmästare på Metallverken i Västerås. Enligt honom själv var han Sveriges bästa härdare. Han ingen idealpappa precis. Åsa fick godis varje dag. Hon behövde inte borsta tänderna. Hon sov i samma säng som Leif tills hon hade fyllt tio. De använde inga Sängkläder, förutom några örngott som aldrig tvättades. Åsa badade en gång i veckan, hemma hos sin faster. De levde i fattigdom. Det blev aldrig några utflykter. Inte heller några julklappar. Pappan sålde Åsas cykel för att få pengar till öl. I tonåren sökte sig Åsa till sin mamma och hennes nya familj. Hon tog också sin mammas efternamn, blev politiskt aktiv och undvek sin pappa.
Åsa söker sig till sin pappa när hon själv har fått barn. Då återuppstår nya band mellan henne och pappan. Han som brukade kalla Åsa för jäntan, kallar nu Åsas dotter för jäntan. Han säger att han är stolt över henne. De träffas med jämna mellanrum. Han har alltid någon liten present till barnbarnet. Åsa ger henne pengar, som hon gömmer i en bok eller ett vykort. Leif har blivit av med sitt jobb. Han förstår att han aldrig kan få något jobb igen. När Åsa skall ha disputationsmiddag på universitetet, bjuder hon inte sin pappa, för hon skäms för h

Romantisering av 60-talet.
Nej passade inte min smak.

En bok om så lite, men samtidig så mye.
Kj'ærligheten mellom far og datter, så sterk, men likevel uttalt uten ord.
En fantastisk bok som forteller oss at personer kan være lykkelige og elsket selv om de ikke lever et A4-liv og har "alt" som en forventes ha for å være vellykket. Fantasktisk!
Anbefales!

Påminner dig om att ingenting är självklart, en flickas kamp genom uppväxten. En blandning av barnafunderingar och kärlek. Jag fällde tårar på tåget, kunde inte hålla dom inne. En otroligt vacker berättelse.

Vilken underbart härligt och fint berättad uppväxthistoria! Jag läste boken över en helg och det kändes som om jag själv fanns med i soffan i vardagsrummet och åt limpskivor och jag kunde nästan fönimma spritlukten från köket i Åsas uppväxthem. Åsa har också en fantastisk förmåga att skildra den starka kärlek som genomsyrar relationen far och dotter. Tack, Åsa för en läsupplevelse som berörde.

Lysande

En mycket läsvärd bok som med distans och närhet i barndomsskildringen inte väjer för det svåra och utsatta. Författaren beskriver osentimentalt 70-talets folkhem och politiska situation. Visar att "allt hänger ihop". En lysande debut
helt enkelt!

Grymt tråkig bok, som aldrig fångar läsare. Utan bara tragglar på. Slutade efter 110 sidor drygt, så uttråkade bok! Läser en hel del, men de här är nåt av de sämsta och tråkigaste på länge. Kanske kul att läsa för er som levde då. Hade läst så mycket bra om denna boken men bara en besvikelse.

Det som kunde ha beskrivits som grått, trist, fattigt, fullt av förtyck och elände, har istället målats i vackra, varma, ljusa och kärleksfulla färger, och former rika på vilja till glädje.

Berättelsen om pappan och dottern, deras relation till varandra, omgivningen och samtiden, är en form av minnescollage som fylls på med nya bitar intill fullbordan. Trots att många av fragmenten är grå i kanten genomlyses de genomgående av trygghet, tillåtet växande och vilja till omsorg.

Krocken mellan kulturer handlar inte om nationella krockar, utan om krockarna inom den egna kulturen, i de egna leden, den egna ideologin, något som ofta verkar vara ett tabubelagt område. Författaren hanterar ämnet med erfarenhet, kunskap och humor.

Omslaget på boken är lika värmande och underbart som innehållet. En bok som rörde mig till tårar flera gånger.

Den är så bra att den är värd att läsa. Speciellt om man är samma årgång

Åsa lyckas på ett fantastiskt sätt skildra sin torftiga barndom på ett varmt, kärleksfullt och humoristiskt sätt. Man upplever aldrig någon självömkan eller önskan att samla medlidande. Den är osentimental och skickligt skriven och man skrattar många gånger under läsningen. Man kastas mellan ilska, värme, gråt och skratt. Åsa är en oerhört skicklig författare och skildrar allting levande och naket. Som läsare känner man värme och kärlek för denna fader som inte räckte till samtidigt som man förstår Åsas dubbla känslor gentemot honom. Jag upplever att Åsa skriver denna bok som en kärleksförklaring till sin pappa som trots sina fel och brister gjorde sitt bästa för att vara en god far, utifrån sin förmåga. Underhållande, humoristiskt, spännande och realistiskt. Underbar bok!

Åsa Linderborg lyckas fantastiskt med att skriva på ett medryckande och otroligt starkt sätt som får känslorna att svalla. En intressant livsåskådning sett ur ett barns ögon som vi alla kan förstå även om vi själva inte varit i Åsas sits.

- En bokupplevelse med djup!

Fantastiskt bra bok!