Nyfiken på Simona Ahrnstedt

Starka kvinnor, romantik och erotik i härlig sommarläsning!

Simona Ahrnstedt är den välutbildade författaren som går i bräschen för att förändra romance-genrens oförtjänt dåliga rykte. Hon är feminist och Simonas böcker innehåller intelligent underhållning med kärlek, passion, spänning, humor och inte minst starka kvinnor.

Internationellt kallas genren du skriver i romance, det är en enorm industri och den genre som säljer mest. Dock har genren fortfarande lite av en dålig klang. Varför tror du det är så? Vad tror du behövs för att tvätta bort den stämpeln?
Jag tror att det dels handlar om att genrelitteratur generellt anses som mindre fint. Sedan är det böcker som skrivs av kvinnor, det handlar om relationer, kärlek och erotik, det är roligt och så sista dödsstöten – kvinnor varken dör, lemlästas eller är överdrivet dysfunktionella. En del av mig känner inget större behov av att tvätta bort den okreddiga stämpeln. Är man fast i fördomar så får man väl vara det. Och jag har inga illusioner om att ALLA kan gilla romance, det kan ju inte vara målet. Men det irriterar mig att romance så genomgående diskuteras utifrån dess sämsta representanter. Det är som om man har andra glasögon när man läser underhållningslitteratur riktad mot kvinnor, ibland blir det komiskt, ibland sjukt irriterande. Och till litteraturvetare som slentrianmässigt dissar en så levande, inkluderande och kvinnobejakande genre utifrån någon Allers-roman hen läste på 70-talet så vill jag bara säga: kom in i matchen.

Hur mycket av dig själv finns i dina böcker?
Det är mycket av mig själv i mina böcker, och framför allt i mina karaktärer, både i de manliga och de kvinnliga. Natalia De la Grips smarthet på utsidan och sårbarhet på insidan. David Hammars revanschkänsla och drivkraft, Isobel Sørensens kamp med sin mamma och sina demoner. Alexander De la Grips känsla att aldrig bli tagen på allvar. Men även Tom Lexingtons trauman och Ambra Vinters ständiga övergivenhetskänslor. I alla dessa karaktärers egenskaper finns fragment av mig själv. Jag gräver djupt i mig själv när jag skriver. Det är nog därför det blir så fruktansvärt jobbigt att få negativ kritik. Man vräker ut sina innersta tankar om ensamhet, att höra till. Om kärlek, trohet och svek och då blir man sårbar. Det krävs mod att göra så. Jag tycker att det är modigt att vara författare. Roligt. Svårt och lätt. Och modigt.

Vad tror du är den största wow-faktorn för någon som läser Simona Ahrnstedt för första gången?
Att man får så himla mycket bok för pengarna. Att man sugs in i en värld som jag skapat och som jag älskar och att man får väldigt många fördomar omkullkastade. Och att jag – utöver att bjuda på kärlek och erotik – diskuterar ämnen som feminism, rasism, orättvisa och svåra trauman. Som sagt – du får väldigt mycket mellan pärmarna. Bara att luta sig tillbaka och låta mig och mina karaktärer att ta hand om dig.

Vilken av dina egna böcker är du mest nöjd med/ligger dig varmast om hjärtat?
DETTA ÄR EN FÖRFÄRLIG FRÅGA ATT STÄLLA TILL EN FÖRFATTARE. Jag älskar alla mina böcker precis lika mycket.

Vad inspireras du av i ditt skrivande? Vilka författare inspirerar dig?
Jag tycker nästan det är svårt att värja sig mot inspiration. Varje samtal, varje bussresa, varje bok jag läser ger mig inspiration. Varje tidning jag öppnar eller tv-program jag ser. Ibland blir jag överväldigad av all inspiration som väller över mig och behöver sortera. Jag har ständigt anteckningsböcker med mig och skriver ner saker, saker jag hör, läser eller kommer på. Ofta behöver jag avskärma mig mot alla intryck. Fast just precis när jag behöver inspirationen, då har den naturligtvis dragit någon annanstans. Till någon annan bättre författare antar jag. Åsa Larsson till exempel.

Vilken bok skulle du själv ha velat skriva?
Egentligen är ju jag så himla nöjd med mina egna böcker. Jag skriver precis det jag själv vill läsa, har aldrig begripit mig på det där att läsa en sorts böcker och sedan skriva en annan sorts. Men visst, jag skulle inte sagt nej till att skriva in mig i litteraturhistorien med en bok som Borta med vinden eller Stolthet och fördom. Böcker har så otroligt kort livscykel. Man strävar väl efter odödlighet, dum som man är.

Vad kommer du att läsa i sommar?
Massor! Min läshög är nästan lika hög som jag själv. Jag har redan läst Åsa Hellbergs Gloria – en fantastisk sommarkaramell, den avnjutes med fördel på stranden under ett parasoll. Och så plöjer jag Emmy Abrahamssons hysteriskt roliga Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske. Och så kommer jag läsa en hel bunt med romance-böcker som min svägerska lånat ut till mig. Vi byter romance med varandra. Det är kvinnligt systerskap när det är som bäst. Just nu är temat ”män i kilt”. Min svägerska är oerhört svag för sådant. Som man ju gärna är.