Martin Falkman

Med känsla för mörker

Efter två självpublicerade böcker, varav den första (Tunneln i slutet av ljuset) plockades upp av Månpocket, är han under våren 2018 aktuell med sin tredje spänningsroman. Vi ställde några snabba frågor till Martin Falkman.

Din nästa bok heter Psykologen. Vad handlar den om?
Boken handlar om en man, vars mamma försvunnit fem år tidigare. Mannen, som heter Henry, jobbar i bokbranschen och är deprimerad. Han inleder ett rätt skruvat förhållande med sin psykolog, medan han rotar allt djupare i moderns försvinnande. Och det är inte helt okomplicerat. Han brottas dessutom med relationen till sin pappa.

Boken benämns som en spänningsroman, medan dina två första böcker var thrillers. Vad är skillnaden?
Mina två första böcker präglades av en slags mörk hysteri. Psykologen är mer nedtonad än dem, men innehåller såklart perioder av panik. Jag kommer aldrig riktigt att landa i det lugna och avskalade, men Psykologen får ändå sägas vara lite åt det hållet. Det är också tydligare relationsfokus än i mina tidigare böcker. Men spänningsmomentet finns där; allt cirkulerar kring ett försvinnande.

Du säger att du hellre skriver om mörker än upplever det själv.
Är man lättskrämd så är man. Det känns befriande att skriva om riktigt mörka saker, jag bearbetar ganska mycket av mitt eget mörker genom att skriva om någon annans. Sedan inspireras jag mycket av musik – och en hel del av den musik jag lyssnar på är ganska melankolisk, deppig eller hysterisk.

Som till exempel?
Jag lyssnar mycket på Nine inch nails, Tori Amos, Skinny puppy, Nick Cave och The White Buffalo just nu. Bra musik, bra texter.

Har du förändrats som författare sedan debuten med Tunneln i slutet av ljuset?
Det hoppas jag. Framför allt har jag blivit mer bekväm med själva skrivprocessen. Jag är fortfarande alldeles för snabb för mitt eget bästa, men jag undviker några fler av de vanligaste fällorna nu, åtminstone. Men sedan vet jag också att jag har mycket kvar att lära mig. Gestaltning, till exempel, är en teknik som gör mig galen av frustration.

Varför borde man läsa just dina böcker?
För att läsa något som inte riktigt tillhör det standardmässiga i svensk spänningsutgivning. Jag kanske tillför något, litet, som inte den typiska svenska spänningen gör. Mer svärta, mer smärta och mer samhällscynism, om inget annat.