Det har gått 10 år sedan Stieg Larssons Män som hatar kvinnor släpptes. Nu kommer David Lagercrantz Det som inte dödar oss som är den fjärde boken om tidningen Millennium, Mikael Blomkvist och, inte minst, Lisbeth Salander.
Tidskriften Millennium har fått nya ägare. Elaka tungor hävdar att tiden har sprungit ifrån Mikael Blomkvist och han funderar på om han borde göra något annat.
Lisbeth Salander är rastlös. Hon medverkar i en hackerattack till synes utan någon särskild anledning. Hon tar risker hon vanligtvis är noga med att undvika. Det är inte likt henne.
En sen natt ringer professor Frans Balder, en ledande auktoritet inom AI-forskning, till Blomkvist. Balder säger sig sitta på världsavgörande information om amerikanska underrättelsetjänsten. Han har dessutom haft kontakt med en ung kvinnlig superhacker, som bär vissa likheter med en person Blomkvist känner väl.
Mikael Blomkvist börjar hoppas på det scoop som både han och Millennium behöver. Lisbeth Salander har som vanligt sin alldeles egen agenda. I Det som inte dödar oss fortsätter berättelsen. Det har blivit dags för deras vägar att korsas. Ännu en gång.
Fyra frågor till David Lagercrantz
Vad gjorde att du tackade ja till uppdraget att skriva Millennium 4?
För att jag inte kunde motstå det. Sedan Zlatanboken har jag fått en ständig ström av anbud på böcker, men jag har haft svårt att tända på något av dem. När den här idén presenterades och jag hämtat mig från den första chocken, trampade jag igång som en tävlingshäst.
Vad har varit svårast, respektive roligast?
Intrigbygget har varit svårast. Stieg Larsson var en mästare på att skapa komplexa berättelser med många trådar, och det var något jag ville leva upp till. Men det var å andra sidan också det roligaste. Att värka fram berättelsen och känna hur detaljerna föll på plats har varit fantastiskt kul.
Vad tycker du utmärker Stieg Larssons stil?
Den är saklig och okonstlad. Men det finns något journalistiskt auktoritativt hos honom. Jag fattade tidigt att det bara skulle bli patetiskt om jag försökte härma honom. Jag skriver min egen prosa.
Är det samma karaktärer som i Stieg Larssons böcker?
O ja, vi har Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander förstås. Och så Erika Berger, Jan Bublanski och hans närmaste medarbetare Sonja Modig. Vi har den hopplöse polisen Hans Faste, Plague i Hackerrepubliken, och många andra. Men vi har också en del nya; Ed the Ned till exempel, säkerhetsansvarig på NSA i Maryland. Och Frans Balder, svensk professor i datavetenskap som flyttat hem från Silicon Valley, och så Gabriella Grane, den skarpa överklassflickan som har hamnat på Säpo.
Tidskriften Millennium har fått nya ägare. Elaka tungor hävdar att tiden har sprungit ifrån Mikael Blomkvist och han funderar på om han borde göra något annat.
Lisbeth Salander är rastlös. Hon medverkar i en hackerattack till synes utan någon särskild anledning. Hon tar risker hon vanligtvis är noga med att undvika. Det är inte likt henne.
En sen natt ringer professor Frans Balder, en ledande auktoritet inom AI-forskning, till Blomkvist. Balder säger sig sitta på världsavgörande information om amerikanska underrättelsetjänsten. Han har dessutom haft kontakt med en ung kvinnlig superhacker, som bär vissa likheter med en person Blomkvist känner väl.
Mikael Blomkvist börjar hoppas på det scoop som både han och Millennium behöver. Lisbeth Salander har som vanligt sin alldeles egen agenda. I Det som inte dödar oss fortsätter berättelsen. Det har blivit dags för deras vägar att korsas. Ännu en gång.
Fyra frågor till David Lagercrantz
Vad gjorde att du tackade ja till uppdraget att skriva Millennium 4?
För att jag inte kunde motstå det. Sedan Zlatanboken har jag fått en ständig ström av anbud på böcker, men jag har haft svårt att tända på något av dem. När den här idén presenterades och jag hämtat mig från den första chocken, trampade jag igång som en tävlingshäst.
Vad har varit svårast, respektive roligast?
Intrigbygget har varit svårast. Stieg Larsson var en mästare på att skapa komplexa berättelser med många trådar, och det var något jag ville leva upp till. Men det var å andra sidan också det roligaste. Att värka fram berättelsen och känna hur detaljerna föll på plats har varit fantastiskt kul.
Vad tycker du utmärker Stieg Larssons stil?
Den är saklig och okonstlad. Men det finns något journalistiskt auktoritativt hos honom. Jag fattade tidigt att det bara skulle bli patetiskt om jag försökte härma honom. Jag skriver min egen prosa.
Är det samma karaktärer som i Stieg Larssons böcker?
O ja, vi har Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander förstås. Och så Erika Berger, Jan Bublanski och hans närmaste medarbetare Sonja Modig. Vi har den hopplöse polisen Hans Faste, Plague i Hackerrepubliken, och många andra. Men vi har också en del nya; Ed the Ned till exempel, säkerhetsansvarig på NSA i Maryland. Och Frans Balder, svensk professor i datavetenskap som flyttat hem från Silicon Valley, och så Gabriella Grane, den skarpa överklassflickan som har hamnat på Säpo.
