Redan de antika filosoferna spekulerade i att det skulle finnas en minsta, odelbar enhet i materien. Denna enhet kallades ”atom” som betyder odelbar, enhetlig. Men det skulle dröja väldigt länge innan man kunde bekräfta denna tanke. På medeltiden förekom en vetenskap som kallades alkemi och som hade som idé att framställa den dyrbara metallen guld med utgångspunkt från andra, enklare och mindre dyrbara metaller. Denna verksamhet misslyckades dock och övergick så småningom till den numera mera etablerade kemi-vetenskapen.

Kemisterna började misstänka att det fanns en sådan, minsta enhet bland annat genom att studera hur olika ämnen förenades med varandra.

Men genombrotten i denna forskning kom först i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet genom insatser från bland andra Ernest Rutheford och hans medhjälpare Niels Bohr. Rutherford kunde genom experiment konstatera att atomen verkligen existerade och Bohr utformade en teoretisk modell som beskrev väteatomens ljusspektra vid förbränning av grundämnet väte i en vätgaslåga.

Väte är det enklaste grundämnet bestående av en proton och en elektron, sålunda lämpligt att studera.

Vid sidan om atomfysiken som då började utvecklas, föddes en ny gren av vetenskapen, som man idag kallar kvantfysik.

Den teoretiska delen av kvantfysiken anses vara avslutad ca 1935 genom teoretiska arbeten av Erwin Schrödinger samt Werner Heisenberg. Därefter följde en framgångsrik utveckling där de praktiska tillämpningarna av kvantfysiken dominerade vilka också kunde skapa ekonomisk vinning.

Problemet med detta var dock att många frågetecken återstod som inte var teoretiskt förklarade, däribland vissa systemkonstanter som förekommer inom kvantteorin. Här kan nämnas Plancks konstant, den atomiska finstrukturkonstanten, det Bohrska kvantvillkoret samt vad som var orsaken till kvantfenomenen.

Denna okunskap har givetvis hindrat utvecklingen men även lett till att rent ockulta föreställningar införts som inte borde ha någon plats inom fysikvetenskapen. Exempel på detta är mystiska föreställningar om Schrödingers katt (död eller levande instängd i en låda),dolda variabler, människans fria vilja eller hur makroskopiska kroppar rör sig som vågor i kvantmekaniska ermer.

Enligt min uppfattning borde sådana föreställningar inte ha med fysik att göra.

1988 publicerade jag, författaren av denna bok, en artikel där jag redogjorde för min fysikteori så som den var utformad vid denna tidpunkt. Opponent var Professor Bertel Laurent vid Stockholms Universitet som ”sågade” teorin med citat ”ointressant för vetenskapen” Därutöver intygade han för Forskning och Framstegs läsare att min teori var helt felaktig.

Därför har jag, bättre sent än aldrig, beslutat mig för att bemöta professor Laurents åsikter om mig och min teori i denna bok. Däri framförs en förklaringsmodell för neutronen, samt även till andra partikelformer som registreras i CERN och andra forskningsstationer.

Ove Tedenstig, Författaren 2016

Kvantmateria 2016 - e-bok, Svensk, 2016