Börja med att kolla den fantastiska boktrailern till Annanstans! Efteråt går hon ut i snöyran, i mörkret, ensam, omkring henne far bilar, springer kvinnor i pälsar, gråter hemlösa barn utan skor, hon promenerar den långa vägen mot tåget som ska ta henne hem till mamma i utkanterna, det är fyrverkerier, droskorna skramlar, håret luktar snö och natt, sången finns i henne, en hemlighet, som kan delas ut, till alla, det är underligt, i luften omkring henne, ingraverad, detta är natten / då vi dansar vi två, det är något, något, glädjen är enorm, för stor för denna kropp. Den grå finkjolen gungar kring hennes ben och också: hur en såg på henne när hon skulle gå, dörren som nästan hade snöat igen, hur, ett ögonblick, vid dörren.

Romanen Annanstans är vävd av stämningar och ögonblick, >>de stunder då du var som mest levande>>. I Chinatown i New York förbereder Nina sitt slutarbete från dansskolan om resorna som hon och hennes äventyrliga mamma Lida gjorde då hon var barn. Samtidigt i Helsingfors får Ninas mormor Vailet ett telefonsamtal: >>Det gäller er anhöriga. Det finns ingen annan att ringa>>. Vailets moster Helga ligger på åldringshemmet och väntar på döden. Helga bär på en hemlighet från sin korta ungdom i New York på 1920-talet.

Kvinnornas liv är sammansatta av trådar som täcker nästan ett sekel. Det handlar om att mötas och om det sista avskedet, om relationer mellan mödrar och döttrar och hur de plånas ut. Men också om mod och val, det svåra i att veta hur en människa ska leva. När är det nödvändigt att ge sig väg och när att stanna kvar?

I bakgrunden skymtar New York och Helsingfors: ett under decennierna allt mer nedgånget nöjesfält på Coney Island och Helsingfors gator och ljus.

Annanstans är Malin Kiveläs tredje roman. Med ett knappt lyriskt språk och en egensinnig humor skriver hon om begär och svek och längtan och blåbärspaj och kaffe. Vi läser i takt med huvudpersonernas tankar, ser och känner deras sköra drömmar. Men även drömmarnas grymma konsekvenser.

Även de drömmar som aldrig uppfylls, de stunder som aldrig återkom, blir en del av oss.

Annanstans - sidottu, Ruotsi, 2013