Susanna Alakoskis kritikerrosade svit följer fyra generationer kvinnor
Med Dotterdottern fortsätter Susanna Alakoski den svit romaner om kvinnors liv, arbete och längtan under nittonhundratalet, som inleddes med de kritikerrosade böckerna Bomullsängeln och Londonflickan. Det är en berättelse om arbete, kärlek och vänskap där vardagsliv och världspolitik är trådar i samma väv. Dotterdottern är bok tre av fyra.
Grattis till din nya roman! Hur känns det nu när del tre äntligen är ute? Stort, roligt och spännande. Det känns också som en arbetsseger värd att fira.
I romansviten får vi följa fyra generationer kvinnor – mödrar och döttrar i Finland och Sverige, vad inspirerade dig att skriva den? Utgångspunkten är min mormor som arbetade femtio år på en textilfabrik men som inte berättade om en enda arbetsdag för mig. Det tomrum hon lämnade efter sig kom att bli min litterära drivkraft. Jag har sedan vävt en historisk berättelse kring fyra generationer kvinnor bördiga i samma familj som tar sin startpunkt i Hilda, född 1905.
I nya boken Dotterdottern övergår 70-talet i 80-tal och vi får följa Kathrine, dotter till Greta och barnbarn till Hilda. På vilket sätt skiljer sig Kathrines liv från sin mammas och sin mormors? Om Hilda fått se små enkla bomullsspinnerier utvecklas till stora textilkoncerner och Greta upplevt textilindustrins framgångsår så upplever Kathrine en textilindustri på fallrepet. Hon hatar tyg och textil, och vill bort från såväl småstadens instängda liv och modersarvet. Hon påbörjar en planlös resa som tar henne till storstaden Göteborg och sedan vidare ut i Europa.
Vilka utmaningar har karaktärerna ställts inför i varje generation? När Hilda är ung rasar krigen, arbetsdagarna är långa, lönen låg och synen på kvinnan är dömande. Det finns ingen barnomsorg och kvinnor föder ofta barn hemma. När Greta är ung på femtiotalet tillhör hon den första generationen ”ungdomar” som kan roa sig och drömma. När Kathrine är ung blir abort legalt, unga kvinnor är friare än någonsin, kan utbilda sig och lifta ut i världen, men samtidigt är 80-talet fortfarande en väldigt sexistisk tid med olika övergrepp som vi på den tiden saknade språk och kunskap om. Då romanerna är historiska verk har jag undersökt och intresserat mig för ämnen som kvinnohistoria, industrihistoria och brukssamhällets framväxt, men också den moderna migrationen och samhällsutvecklingen. Andra stora teman är krig och vänskap.
Slutligen, kan du dela med dig av några av dina favoritböcker eller författare som inspirerat dig genom åren? För den här serien har Vilhelm Mobergs utvandrarepos legat mig varmt om hjärtat tillsammans med Väinö Linnas torpartrilogi och Ferrantes Neapelkvartett. Men på skrivkurser lyfter jag gärna prosaförfattare som Kim Thúy, Atiq Rahimi, Julie Otsuka, Marguerite Duras och Virginia Woolf. Jag läser ofta poesi. Bland poeterna är jag särskilt förtjust i finlandssvenska poeter som Claes Andersson, Bo Carpelan men också utländska poeter som Warsan Shire och svenska som Kristina Lugn och Ingela Strandberg.
