De välvilliga

Beskrivning:

"Det är ändå 900 sidor och man läser dem utan uppehåll, man kan helt enkelt inte sluta."

Ingrid Elam, Kulturnyheterna SvT

"Ett mästerverk!"

Le Nouvel Observateur

»Bröder, låt mig berätta vad som hände.« Med de orden inleds denna täta och nästan vibrerande text där den gamle SS-officeren Max Aue ser tillbaka på krigsåren i Hitlers armé.

I en neutral och redogörande ton, utan tecken på ånger eller självförebråelse, berättar han sin historia. Tidigare har vi fått många vittnesmål om andra världskrigets fasor från dess offer, men här skildras kriget genom bödelns ögon. Fram tonar bilden av Max Aue som en mycket bildad, beläst och kultiverad person. Han älskar musik, litteratur och arkitektur och ser strikt och professionellt på sitt uppdrag att bland annat få koncentrationslägren att

fungera så effektivt som möjligt. Samtidigt som han är en kulturvarelse är han en kallblodig barbar. Är människans natur så dubbel, kan vem som helst av oss bli som han? Kan vi alla passera gränsen till mörkret? Och märker vi när det sker?

Suggestiv, bedrägligt lättläst och omöjlig att lägga ifrån sig. En bok man bär med sig långt efter avslutad läsning.

Utgivningen av Jonathan Littells drygt 900 sidor tjocka roman Les Bienveillantes i Frankrike hösten 2006 blev en litterär sensation. Trots bokens tunga ämne och gigantiska omfång såldes den på kort tid i hundratusentals exemplar och tilldelades de två mest prestigefyllda litterära priserna i landet: Franska akademiens stora pris samt Goncourtpriset.

… det är en exceptionell bok på alla sätt. Det här är en roman som man aldrig glömmer, men som med sitt omfång visar att orden fortfarande inte räcker till när vi ska förstå "kriget". Vi kommer aldrig att bli färdiga med det. Det är både hemskt och nödvändigt att det måste vara så."

Daniel Sandström, Sydsvenska Dagbladet

"Jag tycker också att det är en fantastisk bok, verkligen, den är oerhörd, häpnadsväckande, förkrossande, uppfordrande, lärorik. Det är också en mycket vacker bok, i det närmaste perfekt, och också skrämmande lätt att dras in i, den har ett sug och en dramaturgi som gör mig illamående stundtals."

Sara Stridsberg, Aftonbladet

… men det är en överväldigande läsupplevelse, en ordstorm av död och sorg. Och hur mycket smärta den än ger, bör den läsas.

Att inte ta del av Littells text är att ge mördarna rätt."

Mikael Timm, Kulturnytt, Sveriges Radio

"Genialt låta bödeln tala i egen sak"

Svenska Dagbladet