Privata liv

Beskrivning:

Hur ska Émile Zola lyckas ta med sin fru till en exklusiv bordell, inför arbetet med romanen om Nana, utan att frun ska förstå att han varit där tidigare i helt andra syften. Eller varför väljer Selma Lagerlöf att gå ut till ladugården istället för att skriva färdigt brevet till Sophie Elkan om vem som ska hjälpa henne att välja klänning till Nobelfestligheterna i Stockholm - livsledsagarinnan Valborg Olander eller fru Elkan själv? Ibsen och Dostojevskij hade samma favoritcafé i Dresden. Men möttes de verkligen? Lars Ardelius låter en ung Ibsenbeundrare bli länken mellan två av litteraturhistoriens största författare.

I »Privata liv« skapar Lars Ardelius,med fiktionens och fantasins hjälp, några djupt personliga porträtt som på många sätt känns sannare än biografierna om våra klassiska berättare. De inkännande och ofta humoristiska skildringarna är ännu ett övertygande exempel på Lars Ardelius ovanligt breda livserfarenhet, djupa människokunskap och stora beläsenhet.

Recensionscitat:

"Styckena är korta och ibland kanske en aning för fragmentariska. Men de röjer ändå en mästares handlag, med stark närvarokänsla och trovärdig tidsfärg. I synnerhet är Ardelius bra på att fånga stilar, hans dialoger känns verkligen som romantiskt, retoriskt 1800-tal." / Hallands nyheter

"Särskilt privata är förstås inte dessa liv - de är alla aktörer, fullt upptagna med att spela sin författarroll. Ardelius fångar dem mitt i en rörelse, en mimik, en replik som inte förminskar dem, men förmänskligar dem, likt statyer som stiger ner från sockeln för att lätta på den tryckande glorian.

Författares liv är egentligen urtrista - ett ensamt slit vid skrivbordet, med sprit och äktenskapsgräl som enda omväxling. Klart att de behöver en koreograf för att kunna dansa. Ardelius bok är en facklig solidaritetsaktion, dikten som kompensation för diktens möda". / Expressen

"Hur som helst är detta en novellsamling som man mer än gärna läser, inte bara för dess komiska poänger, och säkra stilkonst utan också för vad den förtäljer om diktandets universella villkor och om svårheten med att förena fiktion med verklighet." / Svenska Dagbladet

"Lars Ardelius är både lekfull och inspirerad i denna trevliga lilla bok, och att han själv uppenbarligen haft mycket roligt under författandet smittar över också på läsaren. " / Aftonbladet