-
Provläs
-
Kundbetyg:
-
Författare:
-
Förlag:
-
Bandtyp:
Inbunden
-
Språk:
Svenska
-
Utgiven:
200909
-
Antal sidor:
622
-
Upplaga:
1,
Vikt i gram:
1224
De apatiska : om makt, myter och manipulation
(Inbunden)
Beskrivning:
Maj 2003. En elvaårig flicka ligger svårt sjuk på ett sjukhus i Jönköping. Hon reagerar inte på beröring, äter inte, dricker inte och måste ständigt bära blöja.
Om några minuter kommer poliser att koppla bort droppet, bära henne till en väntande bil, köra henne till Migrationsverkets förvar i Malmö och låsa in henne bakom galler och taggtråd.
Nästa morgon klockan 8.15 ska hon transporteras till Köpenhamns flygplats, Kastrup. För de svenska myndigheterna kommer fallet därmed att vara avslutat. Men det är här en berättelse om landet Sverige tar sin början. Steg för steg blottlägger Gellert Tamas hur tjänstvilliga politiker, aningslösa journalister, organiserade högerextremister och högt uppsatta läkare och psykiater gemensamt skapar en bild av de så kallade apatiska barnen, en bild byggd på fördomar och vandringssägner, som till slut uppfattas som en sanning.
I De apatiska - uppföljaren till succén Lasermannen - tar Tamas än en gång med oss på en obehaglig och närgången resa i maktens och manipulationens landskap.
Pressröster
”Efterkrigstidens viktigaste reportage”
Maciej Zaremba, DN
”De apatiska är inget mindre än ett storverk.”
Rakel Chukri, Sydsvenskan
”Väckarklocka!”
Jesper Högström, Expressen
”omskakande reportagebok”
Ann-Charlott Altstadt, Aftonbladet
Se en film om boken här:
-
Gellert Tamas bok är en skröna. Dess förtjänst är att den är skickligt skriven, och för den oinitierade är det lätt att svälja det mesta, men för undertecknad som arbetat med dessa barn och känner många personer som omnämns i boken så har läsningen givit mig ett stort obehag. Tamas vinklar helt efter eget behag. Flera personer som omnämns i boken har i artiklar vittnat om sakfel och att Tamas trixar med intervjumaterialet genom att klippa ihop frågan i en intervju med svaret från en annan, flytta ut enskilda meningar ur sitt sammanhang etc. Men det värsta av allt i framställningen är hur han utför karaktärsmord på enskilda personer. Han framställer t ex regeringens samordnare, psykologen Marie Hessle, som en närmast grotesk person. Han försöker genomgående göra allt för att "skjuta på bubäraren" och angripa de vars åsikter han ogillar mest med att svartmåla dem genom att på ett negativt sätt beskriva deras personliga egenskaper. Omvänt så skönmålar han ofta de personer vars åsikter han delar. Att måla upp en nidbild av människor som tycker annorlunda är ett skamgrepp och dessutom en argumentationsteknik som tas till när de verkliga argumenten tryter. Den mycket allvarliga och komplexa frågan angående de asylsökande barnen med uppgivenhetssymtom är värd en betydligt mer seriös och nyanserad granskning.
av Barnpsykiater, 2010-02-08
-
En välskriven, spännande skildring av hur vi i sverige avvisar svårt sjuka barn, för att som jag ser det följa en restriktiv flyktingpolitik som sverige har.
Vi är som vanligt rädda i Sverige för allt som är annorlunda, ord som lagom klingar i mitt huvud när jag läser boken.
Det blir ett uppvaknande att läsa boken, att du och jag har ett ansvar för vår nästa.
En bra bok som alla skulle läsa för att ta bort många fördomar om flyktingar .
av behandlingspedagog., 2009-12-10
-
Jag ?svalde? boken på 3 dagar. Var helt omöjligt att sluta läsa.
Den var lite svårläst i början, men sen .... började dyka upp namn på folk som jag känner. Boken var en behaglig överaskning för mig och en bekräftelse av mina egna åsikter. Allt stämde!
Mycket bra bok! Utmärk!
Den bästa svenska bok jag läst!
av E_R, 2009-11-09
-
Gellert Tamas går in på djupet på en pinsam skandal om en fullständingt omänsklig behandling av barn och deras föräldrar. Boken är väl underbyggd med ordentligt med källor. Förstår mig inte på föregående recension, det Gellert Tamas kommer fram till är att det faktiskt inte fanns ett enda bevis för att apatiska barn fejkade, thats it. En bok alla bör läsa!
av Global, 2009-10-09
-
En dålig partsinlaga som ensidigt argumenterar för de egna ståndpunkterna. Tamas karaktärsmördar flera tjänstemän och läkare, samtidigt som han idealiserar andra och lyfter fram dessa som försvarare av sanningen.
Tyvärr blir det tråkigt att läsa en 600 sidor illa underbyggd argumentation för de egna ståndpunkterna, utan att han bemödar sig att försöka förstå eller beskriva den andra sidan.
Tyvärr verkar Tamas vara ett One hit Wonder med sin Lasermannen. Denna bok och hans två andra håller tyvärr inte måttet.
av Johan, 2009-10-02
Sök fler böcker:
