|
Antony Beevor
Daily Telegraph
The Sunday Times
Stalins barn - tre generationer av kärlek och krig är en mycket välskriven och fängslande bok. Läsaren bjuds på en kärlekssaga av det minst sagt säregna slaget samtidigt som författaren genom att berätta om människors öden i såväl det kommunistiska som det postkommunistiska Ryssland ger en bild av det landets historia som har en lödighet liknande den som återfinns i Jung Changs hyllade Vilda svanar. Och som bonus får man en bild av en walesisk akademiker vars envishet har lätt besynnerliga drag. För att citera Anthony Beevor: "det här är en enastående berättelse".
En sommardag 1937 arresteras den unge partimannen Boris Bibikov av Stalins hemliga polis. Hans familj ser honom aldrig igen. Hustrun skickas iväg till GULAG och de två döttrarna får klara sig själva i ett krigshärjat Sovjetunionen. Mirakulöst nog överlever flickorna och i början av 1960-talet förälskar sig den ena av dem, Ljudmila, i den brittiske ambassadtjänstemannen Mervyn Matthews. Paret får hålla sin kärlek hemlig och efter sex års intensivt brevskrivande lyckas Ljudmila fly till England, där hon gifter sig med Mervyn. Efter några år föds bokens författare, Owen. Genom att berätta sin egen familjekrönika skildrar Owen Matthews också Sovjetunionens dramatiska 1900-talshistoria. Resultatet har blivit en oavlåtligt fängslande bok.
Ett viktigt källmaterial till den här berättelsen är den enorma samling brev som utväxlades mellan huvudpersonerna: minst ett per dag under nästan sex års tid. Det citeras i boken flitigt ur dessa, och i synnerhet Ljudmilas är litterära pärlor. Författaren har även spårat upp och tagit del av Ljudmilas pappas mapp som finns bevarad hos säkerhetstjänsten i Ukraina. Han har därutöver naturligtvis haft långa samtal med sina föräldrar, sin mormor och Ljudmilas storasyster Lenina.
Översättning: Claes Göran Green
|
|
