Det är mycket som är unikt med Assia Djebar. Hon var den första kvinnan från Algeriet som antogs till den franska elitskolan École Normale Supérieure. Hon var även den första nordafrikan, och en av få kvinnor överhuvudtaget, som valdes in i den Franska Akademien. Men det som gör henne verkligt unik är hennes författarskap.
Assia Djebar debuterade 1957 och har under de senaste åren mer och mer trätt fram som en av de viktigaste samtidsförfattarna. Hon har tilldelats tunga litterära priser som Neustadtpriset och Yourcenarpriset. I dagarna släpps den fjärde boken av henne på svenska, Ingenstans i min fars hus, en tankeväckande, komplex och suggestiv skildring av att slitas mellan två världar. Läs Assia Djebar nu - innan hon tilldelas Nobelpriset!
Medlemspris på Ingenstans i min fars hus: 149:- inkl frakt!
Världslitteraturklubben är en bokklubb helt utan köptvång. Som medlem får du regelbundet fina erbjudanden och tips på riktigt bra skönlitteratur från Afrika, Asien, Latinamerika och Mellanöstern. Vi samarbetar med Världsbibliotekets webbsida Macondo - vägvisare till världslitteraturen. Bli medlem genom att köpa boken, eller klicka på länken "Bli medlem" längre ned i mailet.
|
|
Stefan Jonsson, Dagens Nyheter
Maria Ehrenberg, Kristianstadsbladet
Magnus Persson, SvD
Vi får följa Djebars alter ego Fatima i en rad nyckelscener under hennes uppväxt i det koloniala Algeriet. Fatima brottas med hinder och begränsningar, hon splittras mellan sin muslimska familj där patriarkala lagar styr och den västerländska världen som ger henne möjligheter till ett självständigt liv.
Berättelsen utspelas i det koloniala Algeriet där fransmän och araber lever var för sig. Bland de sina finner Fatima en stark kvinnlig gemenskap. Men de muslimska kvinnornas liv förflyter bokstavligen inom slutna gårdar, och Fatima längtar efter frihet både till kropp och själ. På internatskolan spelar hon basket lika passionerat som hon slukar fransk litteratur. En dag inleder hon en hemlig brevväxling med en ung muslimsk man ...
Assia Djebar har berättat i en intervju att hon en morgon läste i New York Times om en ung palestinsk flicka som tagit sitt liv i en självmordsattack. Medan hon läste började hon skaka där hon satt vid frukostbordet. Artikeln återuppväckte dramatiska minnen från hennes egna tonår. Det var upptakten till att hon började skriva Ingenstans i mitt fars hus (i översättning av Ingvar Rydberg). Med stor kärlek och ömhet skildrar hon sina föräldrar och sin lilla hemstad vid Atlasbergens fot. Men det är inte utan smärta som hon återvänder i minnet till den hon en gång var.
|
|
