I Dagens Nyheters recension av Fågeln som vrider upp världen vågar Jonas Thente erkänna att han förvisso tycker att boken är ständigt fascinerande och njutbar, men att Murakamis mästerverk är Kafka på stranden.
Kafka på stranden var första gången den svenska publiken fick möta den Murakami som släpper alla tyglar och låter sina böcker flöda över av intryck från reklam, litteratur, dröm och myt.
Att förklara handlingen är inte särskilt givande, det kanske t.o.m. är dumt: det kan förvirra mer än locka till läsning; men här är ett försök:
Den femtonårige pojken Kafka rymmer hemifrån och bosätter sig i ett bibliotek. Där träffar han en mycket äldre bibliotekarie som blir hans älskarinna. I en parallellhandling får vi träffa en gammal man som kan tala med katter, möta den rödklädde eleganten Johnny Walker (från whiskyflaskan) och överste Sanders (från Kentucky Fried Chicken). Det regnar iglar och fisk från himlen. En lastbilschaufför förklarar sin kärlek till Beethoven.
Visst, det låter helt galet och det kanske det också är. Men det är också riktigt stor samtidslitteratur.
|
