Fyra frågor till Helena Stedman, som har översatt både Bombyx och Doft av ondska.
Brukar du läsa deckare och thrillers privat?
Nästan aldrig, men jag har inget emot genren.
Vad tycker du om Bombyx och Doft av ondska?
Det är en riktigt intressant historia, lättillgänglig och djup på samma gång. Dessutom är den rätt rolig på sina ställen.
Det är den andra boken av Anne Rambach du översätter. Vad tycker du om Anne Rambachs stil i allmänhet och vad tycker du om språket i den här boken i synnerhet?
Samtidigt som Anne Rambach förmedlar en spännande handling månar hon om språket och orden. Hon skriver i en journalistiskt rapp stil med inslag av vetenskapliga utläggningar, underfundig humor och nästan poesi. Jag upplever språket i Doft av ondska som rakare än i Bombyx, kanske för att intrigen är mindre snårig.
Hur var det att översätta boken? Stötte du på några särskilda svårigheter under arbetet med boken?
Ja, massor med svårigheter! Visserligen var mötet med Diane som att återse en kär gammal vän, men ack, så jobbigt att jaga runt med henne i Paris, till nya platser och miljöer, med nya möten, tankar och infall. Men samtidigt var det så kul och spännande, lärorikt och tänkvärt. Särskilt efteråt.
|
