Helén Enqvist från Anne Rambachs svenska förlag Sekwa intervjuade henne i Paris i slutet av juni 2009.
Skriver du på heltid?
Jag skriver hela tiden men jag skriver olika typer av texter. Jag skriver thrillers och även undersökande fackböcker (t.ex. Les intellos précaires, Les nouveaux intellos précaires/Ö.a.) och tevemanus (t.ex. avsnitt till de franska deckarserierna Julie Lescot och Diane Femme Flic./Ö.a.) tillammans med Marine. Jag föredrar att skriva kriminalromaner för det är verkligen roligast. Men undersökningarna är oerhört intressanta och spännande, eftersom det ofta går ut på att ta ett rätt torrt ämne och göra det tilltalande. Det är lite som en skola men oerhört tidskrävande. Att skriva manus för teve är inte alls lika fritt.
Vad gjorde du innan du började skriva böcker?
Jag skrev ingenting från sena tonåren tills jag var trettio, trots att jag hade börjat skriva långt innan. Stilmässigt behärskade jag skrivandet men jag hade inget att säga, inget som var tillräckligt intressant eller nytt. Det viktigaste under den perioden blev mitt engagemang i kampen mot aids inom organisationen Act-Up. Jag lärde mig mycket under den perioden, inte minst intellektuellt. Det gav mig en utgångspunkt för att analysera världen, en grym sådan. Men det var oerhört intressant att se maktkampen mellan industrin och den sjuke, hur regeringarna agerade i frågan, relationerna mellan nord och syd, fördelningen av förmögenhet osv. För övrigt fick jag därigenom insikt i andra frågor relaterade till aids, som narkotikamissbruk, prostitution, immigration, homosexualitet, m.m. Det var en skola för mig och mycket lärorikt på det mänskliga planet. Sjukdom och död är delar av livet som berör oss på ett grundläggande sätt. Sedan tog jag upp skrivandet igen, efter att ha haft lite olika uppgifter i förlagsbranschen, och på den tiden hade vi redan startat ett eget förlag (Les éditions gaies et lesbiennes - ungefär "Förlaget för gay och lesbisk litteratur"/ Ö.a.), men jag tog inte ut någon lön på det.
Visste du att du ville skriva just thrillers när du började skriva igen?
När jag var tonåring läste jag en massa thrillers men även deckare. Jag läste exempelvis Sherlock Holmes, Arsène Lupin av Maurice Leblanc, och senare Ellroy, Cornwell, Connolly, m.fl. Framför allt läste jag böcker från Rivage, ett förlag som började ge ut enbart amerikanska thrillers i fransk översättning på 1990-talet. Det gillade jag verkligen. Jag kunde lika väl ha skrivit romaner, men det är lättare att bli publicerad när man skriver kriminalromaner. I Frankrike fanns det en stor efterfrågan på franska thrillerförfattare när jag började skriva. Min första thriller, Tokyo Chaos (finns inte på svenska/Ö.a.), gick jättesnabbt att skriva. Jag skrev den till största delen i Grekland, på Kykladerna. Det är den roman som har gått fortast att skriva hittills.
Jag älskar dina böcker, men de är lite väl långa ... Ur förlagets perspektiv alltså. De blir så mycket dyrare både att översätta och att trycka ...
Haha ... Jag har svårt att skriva mindre än 600 000 tecken, men jag ska försöka tänka på det och begränsa mig lite.
Hur går det till när du skriver?
Jag älskar att skriva! Ibland skriver jag först en synopsis men inte alltid. Ofta gör jag först en ram, ett slags utkast. Jag vet vem som är mördaren när jag börjar skriva, men ibland kan jag bli tveksam när jag närmar mig upplösningen. Hittills har dock jag aldrig ändrat mig om vem som är mördaren. Däremot kan historien ändras under skrivandets gång. Det svåraste är att återge gestalternas känslor. Och göra de obligatoriska "flata" delarna levande, de scener som för historien framåt, förklarar vad som händer. Ofta har mina böcker ett tema.
Vad menar du med tema? Vilket tema eller vilka teman innehåller Doft av ondska?
Den handlar framför allt om mänskliga relationer på företagen. Om i vilken utsträckning människor accepterar att identifiera sig med sitt företag, som om det var ett politiskt parti eller en religion.
Utgör boken ett ställningstagande gentemot kosmetikaindustrin?
Jag har inget emot kosmetika utom när den "dödar", dvs. när produkterna är cancerframkallande och allestädes närvarande i kvinnopressen. Det är inte min största fiende, jag oroar mig i första hand för ekologin, sociala och mänskliga rättigheter. Hälsofrågor ligger mig också varmt om hjärtat liksom könsdiskriminering. Yttranden av exempelvis homofob, rasistisk eller antisemitiska karaktär är förbjudna, men inte könsdiskriminerande yttranden!
Doft av ondska och den tidigare utgivna Bombyx utspelar sig i Paris. Är miljön verklig eller tar du dig friheter? (När Anne framträdde på Bok & Bibliotek 2008 sade hon att hon ljuger jättebra .../Ö.a.)
Det roar mig att blanda overklighet och verklighet. När Bombyx kom ut var det många som frågade var Eiffelkyrkan låg. Det finns en del sådana element men resten är trovärdigt. (Eiffelkyrkan finns inte./Ö.a. Vi har fått tips om vad som är dikt och verklighet även i Doft av ondska, men det tänker jag inte avslöja här./Ö.a.)
Dina böcker är mycket detaljrika. Känslan av film är oundviklig. Kan du tänka dig att dina böcker skulle bli film?
Mina böcker skulle bli extremt dyra att filmatisera, med specialeffekter, stuntscener osv. Men jag tänker mycket i dekorbegrepp. Att skriva är som att regissera, det är det jag gillar bäst. Jag känner mig som en regissör, växlar ofta mellan översikt och närbild. Det är ett högst visuellt arbete. Inledningsscenen i Bombyx är inspirerad av en scen med fåglar i en av John Woos filmer. Scenen med La Horraine i slutet av boken, spelar på luktsinnet. Jag roade mig kungligt när jag skrev den. En deckare innehåller mycket informativ dialog. Jag försöker blanda upp den med action för att det ska "passera".
I böckerna förekommer få rättsinstanser. Finns det någon tanke bakom det?
Diane är journalist och arbetar inte enligt rättsproceduren. Dessutom frilansar hon och har ingen tidningsstruktur bakom sig. Hon gör vad hon vill! Jag gillar att ge mina gestalter ett drag av masochism.
Hittar vi något av dig själv i huvudpersonen Diane Harpmann?
Det gör man i alla gestalterna, inklusive de onda. I deckargenren finns det en tradition med det goda och det onda, de goda mot de onda. Jag tror att vi alla är onda vid vissa tillfällen och tvärt om. Det finns bra och dåliga saker.
Kan vi förvänta oss fler böcker om Diane?
Jag hade sagt att jag skulle skriva en trilogi med henne i huvudrollen, men man vet aldrig. Det kan bli fler.
Vad jobbar du med just nu?
Jag har börjat på nästa bok, som även den handlar om Diane. Jag har gjort synopsis och första kapitlet. Först var jag missnöjd med första kapitlet, men efter att ha bearbetat det ordentligt, är det bättre. Historien handlar om en domare som inleder ett "korståg". Första kapitlet utspelar sig i Neapel för att förklara bakgrunden till historien. Jag gör alltid mycket research för mina böcker, den här gången har jag exempelvis intervjuat en domare.
Eftersom jag själv tränar aikido blev jag extra glad över att Diane är så duktig på aikido. Tränar du själv aikido?
Nej, jag har aldrig tränat aikido, aldrig sett det på riktigt heller. Bara studerat en massa filmer på YouTube. Däremot har jag gult bälte i judo.
|
|
|
Deckarklubben nr 15
Anne Rambach
|
|
|
|
|
 Beställ
|
|
Ja tack, jag vill köpa Anne Rambachs Doft av ondska och Bombyx (pocket) för endast 179 kr inkl frakt. Jag förbinder mig inte att köpa något ytterligare och inga andra kostnader tillkommer. Erbjudandet gäller t.o.m. 2009-08-31.
|
Kommande erbjudanden
|
Jag vill inte köpa bokpaketet denna gång, men vill gärna ha fler erbjudanden från Deckarklubben! Jag förbinder mig inte att köpa något och inga kostnader tillkommer.
|
Tipsa en kompis
|
För att tacka ja till något av alternativen ovan behöver du bara klicka på någon av pilarna. Om du sitter på en annan dator än din vanliga kommer du sedan få logga in på ditt konto.
Obs! Medlemskap innebär inte något köptvång, och bara om du aktivt tackar ja till ett erbjudande skickas det till dig - du behöver alltså aldrig komma ihåg att avbeställa något. Läs mer om medlemskap här.
|
|
|
|
|
|
|
