"Jag är trettio. Jag har känt dig i tretton år. Och här, nu, står jag inte ut längre. jag vill inte längre leva i din skugga. jag vill inte längre bli handledd av dig, göra saker på ditt sätt. Vara som man ska: en Parisbo bland Parisbor, inte för mycket arab för dig och din värld, inte för mycket muslim, inte för mycket därbortifrån."

Den som är värd att bli älskad är en drabbande brevroman i vilken författaren utforskar ondskans ursprung och skildrar hur den franska kolonialismen dröjer kvar i en ung homosexuell marockans kärleksliv.

Den marockanske författaren Abdellah Taïa, född 1973 i Rabat, introducerades för den svenska publiken 2012 med den hyllade självbiografiska romanen Ett arabiskt vemod. För sin roman Kungens dag belönades Taïa 2010 med prestigefyllda Prix de Flore. Han debuterade 2013 som filmregissör med en filmatisering av sin roman Frälsningsarmén. Abdellah Taïa är sedan 1999 bosatt i Paris.

"Att läsa Taïa är att få ett förtroende, med den uppfordran ett förtroende innebär att kunna härbärgera en annans smärta. Ett förtroende som det finns all anledning att ta emot och förvalta väl."
Göteborgs-Posten

"Det är en otroligt sorglig historia det här, men framförallt väldigt vacker. Taïa har en fantastisk förmåga att skriva fram känslor så att man blir berörd av dem."
Kulturnyheterna, SVT

"Breven i Den som är värd att bli älskad är inga söta kärleksbrev. De är ursinniga, förtvivlade, cyniska, uppgivna. Men Taïa har ett språk som på något sätt tar sig fram. det finns en rörlig tystnad som går genom det tjutande våldet. helt mjukt genom hatet. Det är Abdellah Taïas stora skicklighet som författare, att han gör den stumheten skrivbar."
Dagens Nyheter

"Det är stilsäkra och utlämnande brev, inget privat eller smutsigt utelämnas. Meningar om kärlek men inte rosafärgade. ... Hans ilska och smärta är befriande att ta del av."
Kulturnytt, SR

"Han skriver underbart korta meningar med hårda ord. De smattrar som skurar av makadam mot okrossat glas."
Expressen

Den som är värd att bli älskad - danskt band, Svenska, 2018